Jag erkänner, jag är en löpare!

Som jag skrev i en av mina första bloggar så var min fysik riktigt dålig för 6 år sedan. Otroligt högt dåligt kolesterol, högt blodtryck, högt blodsocker, bukfetma med mera, med mera...

Vändpunkten blev löpning, löpning och mera löpning. Efter att ha tränat och ätit bort 25 kg så tappade jag något av motivationen. Jag drogs även med en del skadeproblem. Jag behövde springa mindre för att slita mindre på kroppen.

Skadorna ja... Har blivit behandlad för stressfraktur i högra vristen, hälsporre i högra foten samt diffusa muskelkramper i vänstra vaden mot skenbenet. Jag har fått massage, elbehandling samt tryckvågsbehandling eller sk. Shockwave Treatment mot mina skador.

Jag började hur som helst gruppträna på SATS Marievik, något jag fortfarande älskar men jag ville fortfarande delta i tävlingar. Jag beslöt mig för att testa en stor dos Spinning/Cycling samt en del Core och styrketräning och endast springa ett enda långlopp under helgen hur nu det skulle gå.

Anno 2011... och dags för nya lopp, nämligen Stockholm Marathon. Under 2010 fick jag kraftiga smärtor i ett muskelfäste i vänstra benet där vaden fäster vid knäts utsida. Förstår ni vad jag menar?
Detta hände ute på Djurgården med 19 km kvar eller något i den stilen.

Dags för Marathon 2011 med nya träningsupplägget. Allt känns toppen trots minimal löpträning och jag springer första varvet och passerar stadion ut mot Djurgården på andra varvet. Gud vad det känns bra. Några släktingar hejar på mig vid Radiohuset och jag springer på men ute på Djurgården sticker det till lite på utsidan av knät. Ett så litet, litet stick... knappt märkbart men jag inser direkt att det är kört!!! 

Mycket riktigt, det går hyggligt och jag passerar 23 km men nu slår det till med full kraft på nästa samma ställe på banan som förra året. Det är grymt och jag vill knappt tro att det är sant. Det är 18-19 km kvar och jag borde kliva av men jag vägrar ge upp. Det kanske ger med sig?

Jag springer vidare med smärtor och försöker springa på fotens utsida... byta löpsteg... allt möjligt och smärtan ger med sig något men jag inser att så fort jag försöker öka tempo så smäller det till igen och det är svårt att böja benet.

2010 blev en flopp och 2009 ställde jag inte upp så jag bara ska i mål. Jag biter ihop och har tur. Farthållarna, ni vet de där killarna och tjejerna med flaggor på ryggen är fortfarande precis framför mig och jag bestämmer mig för att ta rygg och det fungerar.

Jag tänker inte beskriva hela loppet men jag hänger på dessa farthållare och lider... verkligen lider av smärtorna. Visst, det vore bättre att kliva av men jag kan inte förmå mig att göra det och tempot är fortfarande bra.

Jag lämnar till slut farthållarna bakom mig när det är 2 km kvar. De ropar uppmuntrande: "Ös på nu, du är nästan i mål!". Jag matar på trots smärtorna och kommer in på Stadion och ser publiken och gör som jag alltid gör... ett varv inne på arenan i mycket högt tempo. Hur kommer det sig förresten att man alltid har den där extra kraften kvar?

Jag går i mål på 3:45 och inser att jag har krossat mitt tidigare personbästa med 45 minuter. Senare kommer jag att krossa mitt personbästa i Stockholm Halvmaraton och vad vill jag ha sagt med det? Jo, det går att förbättra sin löpning med minimal löpträning.... i alla fall för mig!

Några avslutande rader... jag hade inte sprungit ett löpsteg på 7 månader och tänkte att det väl var dags ändå. Snörade på mig skorna och sprang 6.3 km och fick otroligt ont i vaderna. Någon dag senare sprang jag en kortis på 5 km, sedan 12 km och skulle i Söndags ut och springa 10 km men kände mig pigg och sprang 18.42 km på 1:31:19, dvs en snittfart på 4:57 min/km.

Men hallå... okej, jag är ingen världslöpare men hur är det möjligt? Ingen löpträning på 7 månader och allt bara fungerade. Efter 16 km så insåg jag att jag knappt var flåsig och skulle komma ner i vilopuls blixtsnabb.

Okej, det är bara att inse... jag är en löpare. Är du?

Vill du läsa mer:
Stockholm Marathon
Stockholm Halvmarathon
SATS

Vill du börja springa och vill ha några tips?

Jag skriver mycket om gruppträning men är ju egentligen en hygglig löpare. Det var där det började..

Jag är absolut ingen världslöpare men har kanske en Maratontid på runt 3.30 i mig. Halvmaran? Kanske runt 1.35-1.40 och nu snackar vi timmar ;-)

Det finns en uppsjö av bra tips i olika tidningar och på nätet och man kan ju tycka att de bör se likadana ut? Knappast säger jag. Det skiljer en hel del och det är ju så individuellt där här med löpning.

Här kommer några rader om löpning och observera att det här är mina tips...

Tips nummer ett... skaffa bra skor! Köp inte de där billiga eller de som REAs ut och som är från förra året. Otroligt fräsiga skor och de är ju som nya. Eller? Du kan ju ha tur men sulan tappar bland annat sin dämpande förmåga med tiden även om de inte används.

Tips två... hitta en bra löpslinga. Har du nära en slinga i skogen? Jättebra, men det går att springa även i storstan men se upp för bilar och cyklister om du lyssnar på musik samtidigt

Träningsupplägget
Alla måste krypa innan man kan gå så är du helt ny, börja med att varva gå och springa. Efter ett tag kommer du att springa hela vägen, då är det dags att öka distansen och/eller farten. Lyssna på kroppen. Ta det lugnt i början. Ont i benhinnorna? Vila någon dag.

Jag rekommenderar att man försöker spring minst 3 dagar i veckan. Springer du 4 dagar i veckan och provar på diverse lopp som Halvmaraton och Maraton? Det finns en uppsjö av tips i tidningar där man ökar på sin löpning för att trappa ner när det närmar sig tävlingsdagen.

Mitt generella tips är följande om man springer 4 dagar i veckan:

Måndag: Tempolopp. Distansen 7 km och relativt högt tempo.

Onsdag, Specialträning(välj en):
- Backträning(lång eller kort backe). Full fart uppför backen och gå/lunka utför. Gör detta under 15-20 minuter.
- Kort-/Långintervall på 400 m respektive 1 km. Vila 20-30 sek på Kortintervallen och kanske 1 minut på Långintervallen.
- Fartlek. Distansen kan variera. Exempel: Spring 1 km i vanligt joggingtempo. Spring sedan 500 meter eller 1 km i ett högre tempo. Varva detta valfri distans.

Torsdag: Kort Tempolopp. Distans 5 km i högt tempo. Högre tempo än ditt vanliga jogging/standardtempo.

Lördag: Långpass. I början kanske du springer 12 km för att öka till 14 km, 17 km, 19 km osv. Avser du springa ett Maraton så är 30 km en lämplig gräns för ett långpass men det är min åsikt. Viktigt att du trappar ner långpassen när loppet närmar sig. Undvik långpass sista veckan.

Observera att du ska inleda varje pass med lugn jogg som uppvärmning och avsluta med lugn jogg som nedvarvning. Stretcha ordentligt !!!

Låter det krångligt? Som sagt, det finns en uppsjö av tips i tidningar och på nätet. Det bästa är att prova sig fram. Vad passar dig??

Lycka till med löpningen och ge gärna feedback på hur det går!

Från kroppsligt förfall till Marathon

Sthlm Marathon 2011

Som jag skrev tidigare så tog jag upp löpningen igen efter ett läkarutlåtande och jag ska inte påstå att det räddade mitt liv men det är inte helt omöjligt.

Hur kul låter det här? Jag kommer in till läkaren, han hälsar inte utan inleder med att säga "Det här ser inte bra ut". Kortfattad diagnos: Mycket högt blodtryck, högt dåligt kolesterol, blodsockervärden knappt inom det godkända samt bukfetma. "Det krävs ytterligare tester" för att utesluta diabetes... jo jag tackar...

Märkte jag inte att det var så illa? Okej... när man går uppför en backe, får hjärtklappning, kallsvettningar och yrsel så kanske man innerst inne förstår att allt inte är så himla bra men vadå... jag är ju ung!(famous last words?)

Hur som helst så började jag springa igen, något jag var bra på i tonåren. Jag har faktiskt två 3:e platser för Spårvägen från tidigt 80-tal så springa kan jag.

Hur motiverar man sig?
Befinner du dig i en position där du behöver en morot? Det är ju så himla tråkigt och jobbigt att springa eller hur? Det regnar dessutom i det här landet titt som tätt. Ett icke så revolutionerande tips kommer här: Anmäl dig till en tävling!

Efter min trevande start så anmälde jag mig 2006 till Stockholm Halvmarathon och tog mig runt. Det gick faktiskt bättre än väntat och jag tog mig runt på 2:13:23. Jag var lite orolig för mina knän som delvis gjorde att jag slutade springa som junior men det gick bra.

Fem år senare spring jag ett Halvmarathon på 1:42 men som jag har fått höra: Du kan sänka hur mycket som helst. Det är inte sant men jag kan definitivt springa betydligt fortare. Ett marathon kan jag nog avverka på 3:30 om allt stämmer även om jag kom i mål på 3:45, 2011 men då gick en tidigare skada upp i ett muskelfäste på utsidan av knät. Då var det 19 km kvar.

Förbränningen går upp i taket
Löpningen gjorde att jag gick från 115 kg till 90 kg på 5 år utan några större kostförändringar. Den största kostförändringen var att byta måltidsdryck från tjock mjölk till vatten eller minimjölk, minimera chipsintaget, strunta i läsk samt dra in på alkohol, dock utan att ha totalförbud!

Totalförbud är tråkigt och man ska unna sig det man tycker om ibland. Jag tar oftast bara det jag vill ha på första tallriken även om det sker undantag. Jag har även slutat slicka upp såsen på tallriken efteråt... ja det är ju så gott eller hur!?

I nästa blogg skriver jag om mötet med mitt favoritgym och hur det kom sig att jag började älska gruppträning!