onsdag 11 januari 2012

SATS Marievik, håll i hatten... kärlek vid första ögonkastet!

Löpning, löpning, löpning under flera år i sol, värme, regn, snö och kyla. Sedan ger någon stackare mig en provvecka på SATS Marievik och allt förändras!

Gym:et är inte superstort, inte superflashigt men har en mysig känsla över sig. Det är kärlek direkt från början.

Jag fortsätter med löpningen ute men testar på spinning tre dagar i veckan och kör två egna styrkepass tidig morgon, tisdag och torsdag. Det fungerar och är kul men jag har ett problem och det är att min förbränning är så grymt hög. Jag behöver byta inriktning. Ännu mer fokusering på styrka. Ersätter två spinningpass till förmån för Bodypump och Core(snacka om att man är osmidig och ovig).

Nu får jag en trevlig tjej som instruktör som jag bara har pratat med tidigare i repan. Hon heter Camilla och kommer att bli min största inspirationskälla på gymmet. Jag sticker ut hakan och påstår att hon tillhör toppskiktet bland instruktörer i Stockholm(Sverige?). Hon är en sann slavdrivare på ett positivt sätt med massor av energi och en härlig attityd som pressar fram mera ork när man är såååå trött.

Hur som helst så vill jag bli så bra som möjligt(varför inte bäst?.. ödmjukhet är överskattat) så jag ber henne tidigt att ge mig konstruktiv kritik när det är något jag missar och det gör hon! "Du gör för snabba armhävningar!", "Håll in armbågarna när du kör triceps!", "Var rak i ryggen!".

Svider det inte att få kritik då? Visst jag bad om kritik men ärligt talat, snubben bredvid är ju hälften så bra... var är rättvisan?  Okej, jag står/ligger så nära jag kan så jag får skylla mig själv... eller vänta nu, det är ju så här jag blir bättre! Jag vill ju stå/ligga längst fram!

Jag kör många Bodypump-pass och påstår utan att överdriva att jag faktiskt är bäst av amatörerna i rummet(skrivs med glimten i ögat, ok?)! Visst, en del har några kilo mer på stången men det är låååångt ifrån det viktigaste. I nästa blogg kommer jag att skriva om vanliga fel och hur man undviker dem.