Från kroppsligt förfall till Marathon

Sthlm Marathon 2011

Som jag skrev tidigare så tog jag upp löpningen igen efter ett läkarutlåtande och jag ska inte påstå att det räddade mitt liv men det är inte helt omöjligt.

Hur kul låter det här? Jag kommer in till läkaren, han hälsar inte utan inleder med att säga "Det här ser inte bra ut". Kortfattad diagnos: Mycket högt blodtryck, högt dåligt kolesterol, blodsockervärden knappt inom det godkända samt bukfetma. "Det krävs ytterligare tester" för att utesluta diabetes... jo jag tackar...

Märkte jag inte att det var så illa? Okej... när man går uppför en backe, får hjärtklappning, kallsvettningar och yrsel så kanske man innerst inne förstår att allt inte är så himla bra men vadå... jag är ju ung!(famous last words?)

Hur som helst så började jag springa igen, något jag var bra på i tonåren. Jag har faktiskt två 3:e platser för Spårvägen från tidigt 80-tal så springa kan jag.

Hur motiverar man sig?
Befinner du dig i en position där du behöver en morot? Det är ju så himla tråkigt och jobbigt att springa eller hur? Det regnar dessutom i det här landet titt som tätt. Ett icke så revolutionerande tips kommer här: Anmäl dig till en tävling!

Efter min trevande start så anmälde jag mig 2006 till Stockholm Halvmarathon och tog mig runt. Det gick faktiskt bättre än väntat och jag tog mig runt på 2:13:23. Jag var lite orolig för mina knän som delvis gjorde att jag slutade springa som junior men det gick bra.

Fem år senare spring jag ett Halvmarathon på 1:42 men som jag har fått höra: Du kan sänka hur mycket som helst. Det är inte sant men jag kan definitivt springa betydligt fortare. Ett marathon kan jag nog avverka på 3:30 om allt stämmer även om jag kom i mål på 3:45, 2011 men då gick en tidigare skada upp i ett muskelfäste på utsidan av knät. Då var det 19 km kvar.

Förbränningen går upp i taket
Löpningen gjorde att jag gick från 115 kg till 90 kg på 5 år utan några större kostförändringar. Den största kostförändringen var att byta måltidsdryck från tjock mjölk till vatten eller minimjölk, minimera chipsintaget, strunta i läsk samt dra in på alkohol, dock utan att ha totalförbud!

Totalförbud är tråkigt och man ska unna sig det man tycker om ibland. Jag tar oftast bara det jag vill ha på första tallriken även om det sker undantag. Jag har även slutat slicka upp såsen på tallriken efteråt... ja det är ju så gott eller hur!?

I nästa blogg skriver jag om mötet med mitt favoritgym och hur det kom sig att jag började älska gruppträning!