GRIT Strength - Så kul, så illamående!

Det är nyårsafton och Champagnen är på kylning och vad gör jag? Sätter mig i bilen och åker 30 mil för att delta i 30 minuter Grit Strength hemma på SATS Marievik!

Varför gör jag det här? När några fick höra talas om det här så informerade de mig på ett snyggt sätt(eller inte) att jag var en dåre!

Okej... TrainingChrille som aldrig blir sjuk blir kraftigt förkyld och naturligtvis så sätter det sig som en halsinfektion. Jag tappar bland annat rösten under några dagar(till vissas stora glädje) och känner mig allmänt hängig men inte sjuk men tillräckligt dålig för att inte riskera någon hårdare träning.

När det har gått 2 veckor utan träning så börjar jag klättra på väggarna... rastlösheten är enormt stor.

Veckan före så mjukstartar jag med Bodypump. Jag är riktigt duktig som faktiskt kör lättare än jag brukar. Vill inte riskera någonting. Det går bra men jag blir tröttare än vanligt och det känns segt.

Kör ett Cyclingpass och Core och nu börjar jag få lite hopp! Det går riktigt bra faktiskt. Visst, det känns att man inte har tränat på 2 veckor och att man har varit dålig.

Så ÄNTLIGEN dags för Grit:en... pejlar läget med min träningskompis Anette, som också är laddad och kör för första gången! Det här ska bli kul!

Vi ställer oss i ett "C" runt Adam med våra brädor, skivstänger och viktskivor och drar igång. Det känns ganska bra. Alla verkar taggade och inte lika mycket tjafs som det var före första Grit-eventet.

Ganska snart så känner jag att "Oj, det här blir tufft. Jag är mera sliten efter förkylningen än jag anade".

Biter ihop och kör vidare och det går trots allt riktigt bra. Inser ändå mina begränsningar denna dag och drar av någon etta från stången men effekten uteblir. "Hjälp, vad det här är jobbigt".

Vi öser på! Tittar runt lite på mina kamrater som kämpar, svettas och lider men ser ut att ha riktigt kul! Både Anette och Therese kämpar på som attan och har krigarblickarna aktiverade.

Jag har också riktigt kul trots allt lidande men på slutet slocknar jag när vi ska köra ytterligare Burpies. Jag mår faktiskt riktigt illa och konstaterar faktum: "Chrille, du är INTE återställd !"

Passet tar slut och jag är supertrött men j-klar vad Grit är kul ! Älskar det här! 

Ladda på rejält tungt, kör intensivt utan vila så mycket du bara orkar! LOVE IT !

Så här efteråt så inser man ju att man troligtvis inte var redo men jag ångrar mig inte. Ibland måste man testa och jag tror att vi alla har varit med om att det ibland känns motigt före ett pass och så visar det sig att man är hur pigg som helst!

Rekommenderar trots allt inte det här om du känner dig hängig eller halvkrasslig!

Lyssna på kroppen, boka om och delta när du kan ge dig själv en riktigt chans!

Läs även: GRIT Strength - blod, svett och tårar!