tisdag 1 maj 2012

Jag erkänner, jag är en löpare!

Stockholm Marathon 2010
Som jag skrev i en av mina första bloggar så var min fysik riktigt dålig för 6 år sedan. Otroligt högt dåligt kolesterol, högt blodtryck, högt blodsocker, bukfetma med mera, med mera...

Vändpunkten blev löpning, löpning och mera löpning. Efter att ha tränat och ätit bort 25 kg så tappade jag något av motivationen. Jag drogs även med en del skadeproblem. Jag behövde springa mindre för att slita mindre på kroppen.

Skadorna ja... Har blivit behandlad för stressfraktur i högra vristen, hälsporre i högra foten samt diffusa muskelkramper i vänstra vaden mot skenbenet. Jag har fått massage, elbehandling samt tryckvågsbehandling eller sk. Shockwave Treatment mot mina skador.

Jag började hur som helst gruppträna på SATS Marievik, något jag fortfarande älskar men jag ville fortfarande delta i tävlingar. Jag beslöt mig för att testa en stor dos Spinning/Cycling samt en del Core och styrketräning och endast springa ett enda långlopp under helgen hur nu det skulle gå.

Anno 2011... och dags för nya lopp, nämligen Stockholm Marathon. Under 2010 fick jag kraftiga smärtor i ett muskelfäste i vänstra benet där vaden fäster vid knäts utsida. Förstår ni vad jag menar?
Detta hände ute på Djurgården med 19 km kvar eller något i den stilen.

Dags för Marathon 2011 med nya träningsupplägget. Allt känns toppen trots minimal löpträning och jag springer första varvet och passerar stadion ut mot Djurgården på andra varvet. Gud vad det känns bra. Några släktingar hejar på mig vid Radiohuset och jag springer på men ute på Djurgården sticker det till lite på utsidan av knät. Ett så litet, litet stick... knappt märkbart men jag inser direkt att det är kört!!! 

Mycket riktigt, det går hyggligt och jag passerar 23 km men nu slår det till med full kraft på nästa samma ställe på banan som förra året. Det är grymt och jag vill knappt tro att det är sant. Det är 18-19 km kvar och jag borde kliva av men jag vägrar ge upp. Det kanske ger med sig?

Jag springer vidare med smärtor och försöker springa på fotens utsida... byta löpsteg... allt möjligt och smärtan ger med sig något men jag inser att så fort jag försöker öka tempo så smäller det till igen och det är svårt att böja benet.

2010 blev en flopp och 2009 ställde jag inte upp så jag bara ska i mål. Jag biter ihop och har tur. Farthållarna, ni vet de där killarna och tjejerna med flaggor på ryggen är fortfarande precis framför mig och jag bestämmer mig för att ta rygg och det fungerar.

Jag tänker inte beskriva hela loppet men jag hänger på dessa farthållare och lider... verkligen lider av smärtorna. Visst, det vore bättre att kliva av men jag kan inte förmå mig att göra det och tempot är fortfarande bra.

Jag lämnar till slut farthållarna bakom mig när det är 2 km kvar. De ropar uppmuntrande: "Ös på nu, du är nästan i mål!". Jag matar på trots smärtorna och kommer in på Stadion och ser publiken och gör som jag alltid gör... ett varv inne på arenan i mycket högt tempo. Hur kommer det sig förresten att man alltid har den där extra kraften kvar?

Jag går i mål på 3:45 och inser att jag har krossat mitt tidigare personbästa med 45 minuter. Senare kommer jag att krossa mitt personbästa i Stockholm Halvmaraton och vad vill jag ha sagt med det? Jo, det går att förbättra sin löpning med minimal löpträning.... i alla fall för mig!

Några avslutande rader... jag hade inte sprungit ett löpsteg på 7 månader och tänkte att det väl var dags ändå. Snörade på mig skorna och sprang 6.3 km och fick otroligt ont i vaderna. Någon dag senare sprang jag en kortis på 5 km, sedan 12 km och skulle i Söndags ut och springa 10 km men kände mig pigg och sprang 18.42 km på 1:31:19, dvs en snittfart på 4:57 min/km.

Men hallå... okej, jag är ingen världslöpare men hur är det möjligt? Ingen löpträning på 7 månader och allt bara fungerade. Efter 16 km så insåg jag att jag knappt var flåsig och skulle komma ner i vilopuls blixtsnabb.

Okej, det är bara att inse... jag är en löpare. Är du?

Vill du läsa mer:
Stockholm Marathon
Stockholm Halvmarathon
SATS

6 kommentarer:

  1. Hejsan!
    Jag har löptränat i c:a två år och sprang GBV förra året. Hade tänkt mig hel mara i år, men hälsena och knä stoppar mig :(
    Men jag har i alla fall inte fått träningsförbud, jag kan fortsätta med ShBam, Pump, Zumba och Golf samt kortare löppass.
    Jag har löptränat rätt lite den sista månaden men igår drog jag ut på en kort jogg efter Sh'Bam-passet. Jag är långsam-löpare, om jag kan få kmtider under 7 har jag varit riktigt nöjd.

    Igår lyckades jag springa 3k med snitt på 6:10! Och då gick den sista km under 6min!!! Det kändes verkligen jättehäftigt. Men då låg jag rätt högt i puls ;)

    Jag vågar nog hoppas på stockholm halvmara i höst :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du och tack för att du skriver om dina erfarenheter som löpare!

      Något av det värsta som finns är när man såååå gärna vill springa men har envisa skadeproblem trots att man har bra skor och gör allting rätt. En del har aldrig problem. Visst är det orättvist?

      Vad har de sagt om din hälsena och knä? Det finns ju behandling som är riktigt bra! Jag hörde talas om Agilokliniken som många elitidrottare anlitar och ringde dit och fick jättebra hjälp. Se www.agilokliniken.se för mera info!

      Jättebra att du fortsätter försöka springa och jättekul att det gick så bra!

      Vem vet vi kanske ses i höst då, jag ska säkert springa halvmaran :-)

      Radera
    2. Tack för ditt svar!
      Jag var hos sjugymnast idag och han gav mig två olika excentriska övningar (eller hur det nu stavas :o) och ihop med det stretch av vad och lår. Det ska kunna bli bra på 12v. Därutöver ska jag stretcha sidan ordentligt eftersom jag har tendens till löparknä också. Det borde kunna funka i tid med sthlm :)

      Radera
    3. Hej igen
      Jag har själv haft problem med löparknä. Lårmuskeln blir ju kort och tar en genväg ner mot vaden/skenbenet. Min massös hängde ut muskeln med sin egen kroppsvikt. En intressant upplevelse men det blev mycket bättre. :-)

      Kul att du får hjälp! Ge gärna feedback på hur det går!

      Radera
  2. Jag har också börjat jogga lite lätt :-) behöver mer konditionsträning vid sidan av bodypumpen. Och jag har 5 kg jag vill bli av med. Orkar än så länge endast jogga ca 2,6 km utan stopp. Men nu ha rjag slutat me dmin LCHF-diet efter att ha blivit sjuk 3 gånger bara på det här året. Och då lär jag orka mer när jag äter kolhydrater igen :-D

    /Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du har börjat jogga.
      Måste bara kommentera det här med dieter... jag är inte en stor fan av dieter!

      Jag tycker att man gör det för komplicerat. Mina råd är att motionera regelbundet och äta bättre. Med bättre menar jag att det är viktigt att: 1)Äta varierad kost 2)Vid regelbundna tider och i 3)Lagom mängd.

      Jag gick ner 25 kg och gjorde inga jätteförändringar i kosten. Sprang mycket för att öka förbränningen, naturligtvis försiktigt i början för att sedan öka. Bytte ut mjölk som måltidsdricka mot vatten. Skar ner på alkohol och nollade nästan chips och godis.

      Viktigt för motivationen: Det får inte finnas några förbud. Man måste unna sig något gott ibland!

      Jag är också lite skeptisk mot dessa get fit tävlingar i diverse tidningar som gör att man tränar på tok för hårt och rasar i vikt av fel anledning. Man pressar kroppen för hårt under relativt kort tid. Men det är bara min åsikt...

      Radera